Ja då har det hänt, det som aldrig skulle hända. Jag hade lovat mej själv att inte ta in löpningen som en del av mitt liv. Det skulle ju bara vara ett tag, tills jag klarade mitt mål och så länge som B stöttade mej. Men nu har det hänt, jag har vaknat på morgonen och känt att jag vill springa, jag har varit på hotell och sökt upp gymmet och löpbandet, något har gått fel! Jag har svikit mej själv, för jag tycker faktiskt att det är roligt och härligt men fruktansvärt jäkla jobbigt att springa.
Jag har till och med köpt mej en träningsklocka och en mp3-spelare i rosa. Jag har bestämt mej att 2014 ska jag springa Tjejmilen och hoppas att jag får med mej med min pt B och min syster K.
Med min nya träningsklocka kan jag få ut en massa information om min löpning. Jag har testat den och jag är nöjd, behöver bara fixa lite ny musik i mp3n sen får ni se upp ;)
Nu rackarns händer det!
Nu har jag sträckläst din blogg. Vilken fantastisk resa du har gjort! Och det är verkligen DU som har gjort den. Jag har endast funnits i bakgrunden och bara i början. Nu på sistone har jag knappt funnits där alls för dig. Det mest fantastiska då är att du tagit tag i det själv, ändrat i upplägget efter nya behov OCH satt nya mål! Så sjukt imponerande! Vi ska ta den sista utvärdering, mest för att det är roligt inte för att det behövs. Du har krossat alla mål och din hjärna har tagit en helt ny bana vad gäller din kropp och hälsa. Att förändra tanken och det spontana, att plötsligt få ett infall att vulja springa, det är stort. Det är enormt.
SvaraRaderaVärldens största KRAM till världens bästa adept!
Du är såååå duktig! !!! Kraaam
SvaraRadera