Sitter i godan ro och försöker skriva en hemtenta innan hämtning av barn och senare studentfirande. Då ringer O, han är på väg från Uppsala och undrar om vi ska ut och springa. Visst! Självklart! Jag menar hur illa det än är att springa så gör jag hellre det än att skriva denna tenta som jag inte begriper, en kvarts löpning kanske kan få polletten att trilla ner :)
O kommer och jag sätter fart mot starten av min runda. Men det kommer protester från O, vi ska visst ta en annan väg! Jag har ingen aning om vart vi ska, och det är skit jobbigt! Jag klagar, suckar och pustar men O är fantastisk på att peppa och motivera mej.
Äntligen hemma efter 26 minuter och 3,6 km löpning / gång känner jag mej nöjd och glad, jag gjorde det men om jag gör det igen det vet jag inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar