Efter mitt stora misstag igår kände jag att jag inte behövde ut och springa idag, men jag har ju mitt schema. Jag tänkte att jag kan ju springa så långt jag orkar utan att gå, så får jag se hur långt jag kommer och orkar. Orkar jag 5 minuter så är det ju skit bra.
Jag ger mej iväg, tar det lugnt och tänker att jag ska inte springa fort, jag ska springa långt. Jag springer och springer och springer och springer förbi K´s hus, shit! Jag är ju nästan hemma! Nu kan jag ju inte ge upp, kämpa på, gör som O har sagt, tänk framåt, sätt mål, en lyktstolpe i taget. Armarna ska framåt, inte åt sidorna, räta på kroppen och då, jag är framme :)
Jag har nått mitt mål!!! Jag har sprungit 2 km utan att gå!!! Nu kan jag slutta upp med detta löpande, eller? nej men det vill jag ju inte. Nu måste jag ju springa längre, vi har ju pratat om stadsloppet och jag menar det känns ju nu som om det kanske kan gå. Fortsätt springa alltså!!!!
Jag fick en liten present av min pt B och av O nu när målet är nått :) Tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar